Biffenliksom.blogg.se<3

Halluwe ;*
"Glömde" uppdatera efter provet, men det gick la ganska bra. Fastnade på den största uppgiften xD Men när allt känns bra så är det oftast sämre... Haha, men whatever, vad ska jag göra åt saken, viss

a saker hade jag ju knappt hört om? Eller, ja, det var en sak. 

Förövrigt har dagen inte varit den bästa. Det är som det är, vad mer ska jag säga? Min ryg vill typ döda mig eller något. Den var helt okej, sedan efter halva matteprovet så började jag få ont. Efter lunch var det typ värst, men det har släppt lite nu igen. 

 

Men jag tänkte på det här med "man blir som man umgås". Ibland undrar jag jag om det faktiskt stämmer. Eller jag tänker att man ofta kan känna press att ha samma intressen och vara bra på samma saker som ens kompisar. Och att man dras till sådana som är lika ensjälv. För om man är i ett umgänge där alla är väldigt utseendemedvetna tror jag det är svårt att inte vara det själv. Även om man egentligen inte vill bry sig så tror jag man känner press på att göra det. Det är samma med allt annat. Om man har vänner som tränar mycket och snackar mycket om det tror jag det är svårt att vara med i kompisgänget om man är rena motsatsen. Så jag tror alltså på det att man blir som man umgås. Men vad händer då när man ska träffa nya människor? Nu när jag ska börja gymnasiumet. Mitt "vanliga" kompisgäng som jag är med i skolan kommer splittras helt och jag kommer inte ha någon jag känner utan och innan. Kommer det ändå gå att hitta nya vänner då? Även fast de kanske inte är som jag är. Det kommer vara nya människor som jag kommer bli tvungen att umgås med varje dag. Jag kommer helt enkelt vara tvungen till att gå ur min trygghetsbubbla och söka nya kontakter, för att inte bli ensam. Men det kanske går bra ändå? Men vad händer när man börjar umgås med nya? Kommer man förändras då? Man kanske hittar nya intressen och börjar bete sig annorlunda när man är med dem? Hur går det då med att behålla sina gamla vänner? De träffar ju också nya människor och kanske förändras. Jag tror att det är allt för lätt att växa ifrån varandra om man träffats varje dag innan och sedan slutar med det. Jag är ärligt talat väldigt rädd för att växa ifrån och tappa mina vänner jag har nu, och det tror jag många som ska gå ur 9an är. För tänk egentligen hur många vänner man vuxit ifrån under åren... Men en vacker dag kanske man hittar tillbaka till varandra och allting blir som förr, eller kanske nytt och bättre? 

 

Okej, nu blev detta ett alldeles för långt inlägg med alldeles för mycket tankar. Så jag ska avrunda :)
Puss!