Att behöva leva med mig

Jag vet att jag alltid lyckas bli av med mina grejer, jag vet att det är oerhört klantigt...

Som ni flesta säkert vet så är jag en sådan människa som har ganska dålig koll på mina saker och har tappat bort ungefär halva mitt liv det senaste året!
 
Saken är den att jag inte kan hjälpa det. Jag vet att det är mitt eget fel, men jag vet inte hur jag ska göra för att det ska bli bättre? Jag har inte valt att det ska bli såhär hela tiden. 
 
Jag tror jag vet hur besvikna alla är på mig, och hur klantig alla tycker att jag är. Ni tänker; Hur fan lyckas hon alltid tappa bort allt? Men tror ni aldrig att jag ställer frågan till mig själv? Jag tror ni kan förstå hur besvikna människorna runt mig är på mig, men den som är mest besviken på mig är nog jag själv. Den som tycker jag är klantigast är nog jag själv. Men jag tror ingen förstår att jag hela tiden måste leva med en klump i kroppen för att jag mår så dåligt över att jag alltid misslyckas, att jag hela tiden måste leva med mig själv. 
 
Folk kan driva med mig och hela tiden påminna mig om att jag är så klumpig och oansvarig som jag är. Ni kanske tror att detta är ett jävla skämt, men varje gång jag hör det så får jag bara mer ångest över att jag är den jag är. Varje gång jag stannar upp så går jag igenom händelserna, jag kan knappt tänka klart. Jag kommer på mig själv med att om jag inte gjort si eller så, så hade jag fortfarande haft min telefon, plånbok osv.. Detta ger mig bara ännu mer ångest, speciellt när jag inte kan gå tillbaka i tiden och ändra på något.
 
Jag vet inte vad jag ska göra, ibland önskar jag bara att jag kunde bli fri från mig själv...

- Kände att jag behövde skriva av mig, och det är ju faktiskt min blogg.
 

Tidigare inlägg